Färjan från mer välkända Kos, med intensivt turistliv och stora hotell, tar bara en halvtimme. Ändå känns ön Kalymnos som en helt annan värld. Kombis Anders Pihl längtar redan tillbaka till rofylldheten och det stilla livet i de små fiskebyarna.
EN UTSIKT ATT leva för, tänker jag. Från vägen ovanför byn Massouri på den grekiska ön Kalymnos finns vyer som får mig att stanna till. På andra sidan vattnet reser sig den spektakulära grannön Telendos med sin höga och avsmalnande bergstopp. Nedanför cypresser, fikonträd och dadelpalmer och till sist stränderna där vågorna frasar fridfullt.
Denna kuststräcka kring byarna Massouri och Misties är i dag den mest populära delen på Kalymnos. Många tavernor klättrar på sluttningarna, alla vända mot solnedgången och mäktiga Telendos. Jag vandrar mellan dem och låter dofterna av nygrillad fisk bestämma vilken jag väljer.
FORTFARANDE ÄR Kalymnos en liten stilla värld för sig, till synes obrydd om de större turistdestinationerna Kos och Rhodos i närheten. Det mesta här är i blygsam skala. Ön har inga vräkiga resorter, bara mindre hotell. Byarna som ligger utspridda i vikar och bukter är små. Stränderna är inte särskilt långa, men har gott om plats. Ändå har ön en stadig tillströmning av charterresenärer. Många av dem är återvändande besökare. Några bokar samma resa hit år efter år. – Den som sätter sin fot på Kalymnos kommer oftast tillbaka, intygar norske Einar Johansen som jag börjar prata med på Super Mario Beach Bar nära stranden i Massouri. Det är femte året i rad Einar besöker Kalymnos. Det är den lugna stämningen som lockar honom. Och gästfriheten. – Jag har varit på många grekiska öar förut. Men Kalymnos är speciellt. Här finns den verkligt genuina grekiska gästfriheten ännu kvar, menar Einar. Ett exempel på den gästfriheten erfar jag själv nästa dag när jag får hjälp av öbon Manolis Psarobas som vill visa mig runt ön, ”för att det är roligt”. Manolis kör mig bort till fiskebyn Emborios vid Kalymnos norra ände, där några restauranger och pensionat finns samlade runt en turkos lagun. Tavernan Dreamcatcher ligger tre meter från stranden och här serveras en ljuvlig lunch med enbart lokala specialiteter, som mermizelisallad med kopanisti-ost, friterade zucchinibollar samt fylla, Kalymnos egen variant av vinbladsdolmar. Huvudrätten blir grillad rödstrimmig barbounifisk.
PÅ VÄG TILL nästa by stannar vi och tittar på två bergsklättrare som sakta men säkert tar sig upp för ett lodrätt stup. En vanlig syn på Kalymnos. Klättrare från hela världen kommer hit för att besegra öns berömda bergväggar. Det var en medveten satsning från öns lokala myndigheter för drygt tjugo år sedan att göra Kalymnos till klättrarnas ö. Man insåg att man inte kunde konkurrera med utbudet på Kos och ville hitta en egen unik profil. Faktum är att det fungerade. I dag känner alla klättringsentusiaster till Kalymnos. Det anordnas festivaler och temaveckor kring klättring och givetvis finns det gott om klättringskurser på ön för den som vill lära sig. Vägen fortsätter sedan genom Mandarindalen mitt på ön, Kalymnos ”hemliga dal” som inte syns från havet. Dalen grönskar oväntat som ingen annan plats på ön. Här odlas citroner, apelsiner, mandariner och oliver, mycket tack vare konstbevattning. Slutligen når vi fram till byn Vathis vars pittoreska hamn i en ravin är en omtyckt utgångspunkt för kajakpaddling och utflykter till närliggande grottor. I hamnen finns flera souvenirstånd med tvättsvampar, som överallt på Kalymnos. Tvättsvampsfiske har en lång historia på ön. Under antiken var Kalymnos den stora producenten av tvättsvampar, vilket skänkte ön ett stort välstånd. Män från Kalymnos var berömda för sina färdigheter i fridykning. Det var dock ett livsfarligt jobb att plocka upp tvättsvamparna. Många dykare dog eller blev invalidiserade under arbetet på farliga djup. I dag har tvättsvampsfisket runt Kalymnos upphört. Utfiskning är en orsak, en sjukdom bland tvättsvamparna en annan. Till stor del har svamparna ersatts av syntetisk tillverkning. Vad som återstår är ryktet och den populära souvenirförsäljningen. De äkta tvättsvampar som säljs importeras hit från andra håll. Men kunskaperna finns kvar och vid ett besök vid en ”sea sponge factory” kan man följa hur den naturligt bruna tvättsvampen får sin vackra gula färg. Visst är det lite teater, ortsbefolkningen låtsas ju gärna att svampen kommer från närmaste vik. Men i dag är det mer anknytningen till Kalymnos historia som gör försäljningen intressant.
EFTER NÅGRA DAGARS stilla liv på Kalymnos vill jag se mer av omgivningarna. Den bästa utflykten från ön är också den enklaste att göra. Jag åker över till Telendos med en båt som går i skytteltrafik från morgon till kväll. Färden tar bara fem–tio minuter. Tittar man noga ner i vattnet under färden kan man se resterna av antik bebyggelse, som ett sjunket Atlantis i miniatyr. Kalymnos och Telendos var samma ö under antiken, men öarna gled isär under en stor jordbävning på 500-talet efter Kristus. Telendos är en märklig liten ö, en bilfri idyll med bara femtio invånare. Ändå finns här en handfull bedårande hotell, kaféer och tavernor. Jag vandrar bort till den ringlande stentrappan som leder ner till Agios Georgios-kapellet vid havet och passerar på vägen resterna av en antik gravplats vars lämningar ligger utspridda i landskapet. Ovanför kapellet hänger måsar i de lätta vindarna. Det känns som att vara vid världens mest rofyllda ände.