Det gäller att få plogen att gå rakt med lagom bredd och djup och när allt är klart får inga strån sticka upp. Det är, något förenklat, reglerna när det ska avgöras vem i Sverige som är bäst på att plöja. Med häst eller med ålderstigen traktor.

ALLA DE SOM är på plats när svenska mästerskapet i plöjning ska avgöras har tidigare vunnit ett distriktsmästerskap hemmavid och det är därför fullt rimligt att hävda att de som står på startlinjen är landets verkliga plöjarelit. Antingen som förare av en veterantraktor eller gående bakom två starka hästar.

– Det här är årets höjdpunkt, säger Pär Eriksson som under två dagar ska visa upp sina färdigheter på åkern tillsammans med sina ardennerhästar Uffe och Svea.

Lika kul är det, menar han, att få träffa de galna gubbarna som är med i tävlingen, ja det är bara män som ställer upp, och få prata om hästar och om vilka vinklar på plogen som ger de bästa fårorna.

– Intressanta spörsmål, men tyvärr något som alltför få är intresserade av, säger han med ett snett leende.

Hans förhoppningar inför tävlingen är dock inte så högt ställda detta år, och det beror på att hästen Svea är med för första gången.

– Det räcker nämligen inte att vara en envis gubbe, här gäller det att jag och hästarna kan fungera som ett team. Med min tjurskallighet klarar vi en del men om jag inte kan kommunicera med mina hästar fungerar ingenting, säger Pär som även dagligdags jobbar med sina två vänner, men då i skogen.

SVENSKA MÄSTERSKAP i plöjning arrangeras av Jordbrukare-Ungdomens Förbund och denna gång går tävlingen på Lindåsa gård vid Vätterns norra spets. 37 veterantraktorer är med, men bara fem hästekipage.

– Det är lite tråkigt att vi är så få, när jag började tävla för 15 år sedan var vi 23. Det är inte helt lätt att få unga att börja, inte minst eftersom det är få som har tillgång till de stora starka hästar som krävs.

En av dem som tävlar i veterantraktorklassen är Johan Gustafsson från Boxholm och han gör det med en Volvotraktor från 1944.

– Den är byggd för att gå på gengas men konverterades till diesel efter kriget. För övrigt är den orörd, med rost och allt.

Han köpte sin första gamla traktor 2008 men sedan dess har det, med hans egna ord, spårat ur helt.

– Nu har jag ett 20-tal olika varianter. Tidigare har jag oftast tävlat med traktorer med tändkulemotor, men de blev lite väl bökiga att hålla på med eftersom de måste värmas upp en lång stund innan de kan startas. Det är skönt att ha en traktor med elstart på tävling, men jag har valt den här för att den är så bra att plöja med.

TÄVLINGSMOMENTET ÄR både enkelt och besvärligt att förklara. Rakt och snyggt, om man vill beskriva det utan krumbukter. Enligt regelverket ska även renhet och likformighet premieras. Och inte minst gäller det att inget av det som har vuxit på åkern ska synas när jobbet är klart.

– Att plöja rakt är svårare än det låter, säger Johan Gustafsson som lyckas knipa en andraplats i en klass där traktorer ska vara tillverkade 1955 eller tidigare. Resultatet är tangerat personbästa.

För att lyckas få till en riktigt snygg teg gäller det inte bara att ha koll på traktorn eller hästarna, även plogen måste vara i toppskick och därför skruvas och justeras det flitigt under hela tävlingen.

– Ibland är jorden lerig och klibbig, ibland är den torr och smulig. Därför måste jag hela tiden vara beredd på att ändra plogvinklar och andra inställningar. Ofta gör jag justeringarna när jag vänder, men eftersom förhållandena även kan skilja sig åt i början och slutet av en fåra måste jag ofta skruva lite mest hela tiden.

ÄVEN PÄR ERIKSSON är glad när tävlingsdagarna är slut eftersom han, trots att han hade en nybörjare med i laget, lyckades knipa en bronspeng. Av de tolv moment som domarna bedömde missade han och hästarna bara att få till rätt bredd på fårorna. Där fick de bara två av tio möjliga poäng och hamnade en placering längre ner än om de hade fått till ett mer normalt resultat.

Trots att mästerskapet avgjordes under två strålande dagar fanns det på en punkt en tydlig oro inför framtiden, både bland deltagare och arrangörer. Problemet är att medelåldern bland de som var på plats var oroväckande hög, och om de inte snart lyckas locka fler unga till tävlingen är det inte säkert att den kommer att finnas kvar i framtiden.

– Det skulle vara tråkigt, tävlingen är en fin gammal tradition, med anor från 1836, som vi måste göra allt för att bevara, säger Pär Eriksson.

Text och foto: Per Westergård

Ploghistoria

➞ Det äldsta redskapet för plantering var förmodligen grävkäppen, som användes för att göra planteringshål eller skrapa upp markytan innan man satte frön.

➞ Kanske så tidigt som 6000 år före Kristus använde människor i Mesopotamien och i Indusdalen oxar för att få tillräcklig dragkraft för att en föregångare till plogen skulle kunna utvecklas.

➞ Plöjningen möjliggjorde förbättrad markberedning genom att vända upp jorden och bryta upp klumpar.

➞ Under antiken utvecklades järnplogen, vilket gjorde den mer effektiv och robust.

➞ I slutet av 1800-talet började mekaniseringen av jordbruket och plogar kunde dras av ångmaskiner och senare av traktorer, vilket ökade produktiviteten.

➞ I dag används olika typer av plogar beroende bland annat på markförhållanden, till exempel vändplogar, skivplogar och chiselplogar.