Matavfall, bakterier och en hink med lock. Det är allt man behöver för att göra egen jord av bästa kvalitet. Låter det som hokuspokus? Kombi hälsade på hos bokashientusiasten Maggie Dillner för att prata jordfabrik, odlingsglädje och den ljuva doften av jäst som jobbar.

MAGGIE DILLNER böjer sig ner över hinken och drar in doften med ett nöjt leende. – Känn själv, det här luktar väl inte illa, säger hon och backar lite så att jag kan stoppa ner näsan i hinken. Mycket riktigt. En svag, lite syrlig doft sticker till i näsan, långt ifrån vad jag hade förväntat mig av matavfall som stått inomhus i flera veckor. Och inte i närheten av odören den bruna papperspåse som numera finns under allas diskhoar utsöndrar efter bara någon dag. Hemma hos Maggie och Erik samlas allt matavfall – från kaffesump till kött och potatisskal – dagligen i bokashihinken och efter varje påfyllning strösslar de över lite bokashiströ. Ibland finklipper Maggie större matbitar för att snabba på processen och pressar ihop massan med en potatisstomp. Sedan stängs locket hermetiskt och bokashiströet påbörjar en fermenteringsprocess som pågår under de två, tre veckor det tar att fylla hinken. När hinken väl är full måste den stå i rumstemperatur med stängt lock i ytterligare två veckor innan fermenteringen avstannar av sig själv.

SEDAN ÄR DET DAGS för nästa etapp för matavfallets metamorfos till planteringsjord. Vilket ibland innebär att göra absolut ingenting. När processen väl har avstannat kan innehållet förvaras inne eller ute. Vintertid staplar Maggie hinkar i förrådet, eftersom hon varken har trädgård, balkong eller ens särskilt många krukväxter hemma i hyreslägenheten i Rågsved i södra Stockholm. Desto mer jordiskt arbete blir det sommartid. Så snart våren kommer packas hinkarna in i bilen med destination Gotland. Här, i sommarstugans pallkragar, blir bokashijorden näringsrik mylla för blommor, örter, grönsaker och bär.

– Jag har åtta, tio pallkragar där jag odlar allt möjligt: tomater, potatis, grönsaker, blommor, vindruvor, kikärtor och sallad. När vi var där tidigt i våras åt vi grönkål och vintersallad som jag satte förra året. Det är extra roligt att odla det som är lite annorlunda, och jag brukar testa något nytt varje år. I år blir det jordmandlar, berättar Maggie och visar bilder på dignande skördar av jordgubbar, vindruvor och pumpor.

ODLINGARNA I SOMMARSTUGAN var också anledningen till att Maggie upptäckte bokashi för sex år sedan. Efter lite experimenterande med kompost hade hon bestämt sig för att köpa en varmkompost. – När jag berättade det för en väninna sa hon ”nej, det där är ju helt omodernt, du ska testa bokashi!”. Det var första gången jag hörde talas om det. Bokashi fick det bli och varmkomposten kom också till användning, om än inte som planerat. I dag är den basen i Maggies ”jordfabrik” – ett etablerat begrepp bland bokashientusiaster. En jordfabrik är ett kärl där den extremt näringsrika bokashijorden blandas med ”fuljord”, som till exempel utarmats av tidigare odling, för att bli planteringsjord. Man kan göra en jordfabrik i alla möjliga kärl så länge det har ett lock och lite luftinsläpp, till exempel en regntunna med små uppborrade hål. Efter cirka fyra veckor är jorden klar att läggas ut i planteringarna. – Jag brukar ta reda på jorden i jordfabriken när jag har tid, men eftersom den är så ofantligt potent väntar jag alltid någon vecka efter jag lagt ut den innan jag planterar. Även om Maggie har hållit på med odling länge, och ansett sig ha hyfsat gröna fingrar, har hon tidigare ofta tyckt att resultatet blivit misslyckat och inte förstått varför. – Det var först när en vän sa ”’du måste ju köpa dyr jord om det ska bli något” som det gick upp för mig hur stor skillnad det är mellan dyr och billig jord. Jorden är helt avgörande för det man odlar. Och det är så fascinerande att det vi äter blir så bra jord och att det går så snabbt. Jag såg direkt hur det började växa när jag hällde ut bokashijorden i landen. Numera köper Maggie aldrig jord på påse, hushållets matavfall räcker till hennes odlingar. Och vetskapen om att hela processen är cirkulär och ekologisk gör arbetet ännu roligare.

 

MAGGIE HAR VALT att använda speciella bokashihinkar med tappkran, som gör det lätt att tappa av lakvattnet som uppstår under fermenteringsprocessen, men man kan göra bokashi i vilken hink som helst med tättslutande lock. Biologen Malin Sairio jobbar på Bokashiworld Sweden, företaget som utvecklade den japanska tekniken för svenska förhållanden redan 2008. När Malin började med bokashi för många år sedan använde hon femtonliters majonnäshinkar som hon fick från mataffären. Det enda man behöver tänka på med en ”vanlig” hink är att lägga tidningspapper, äggkartong eller aktivt kol i botten av hinken för att absorbera lakvattnet. Oavsett hink sker processen under lufttätt lock och det finns ingen risk för dålig lukt. Ett strö eller en sprej med mjölksyrebakterier är faktiskt det enda man behöver för att komma i gång med bokashi – eller snarare se till att bakterierna kommer igång. Malins och Maggies råd till den som är nyfiken på bokashi är enklast tänkbara; det är bara att köra i gång och testa. – Det är ingen kärnfysik, systemet är extremt förlåtande och så mycket enklare än en kompost, säger Maggie.