MILLESGÅRDEN PÅ Lidingö är en av Stockholms mest mångfacetterade konstupplevelser. Varje del är en sevärdhet i sig: Carl och Olga Milles privata hem, skulpturateljén, konsthallen med tillfälliga utställningar, graven – och framför allt den terrasserade trädgårdens spännande blandning av skulpturer, fontäner, växter och träd med vy över Värtan och Stockholm. Här finns en enorm samling av Carl Milles skulpturer, mestadels förlagor till offentliga verk som Poseidon, Europa och tjuren samt Guds hand.
När skulptören Carl Milles och hans fru, konstnären Olga Milles, köpte tomten 1906 såg den inte mycket ut för världen. En karg klippa med en tjärn, tallar och björkar. Men paret såg platsens potential. 1908 stod boningshuset med ateljé klart. Och det var bara början. I samarbete med Carls halvbror, arkitekten Evert Milles, uppfördes fler hus, nya terrasser och planteringar.
Byggnaderna kryddades med detaljer som Milles köpt från rivningshus, som kolonner från Gustav III:s operahus och en marmorportal från Hotell Rydberg. I takt med att mer mark köptes in flyttade Carl Milles runt sina verk av brons och granit på området för att hitta den perfekta harmonin för dem i symbios med vatten och himmel.
Ganska tidigt bestämde sig paret för att gården skulle doneras till svenska folket och Carl fantiserade om allt från skridskobanor och badbassänger till vattenfall för att roa de framtida besökarna. Av förklarliga skäl blev inte allt av, och 1931–1951 stannade många projekt upp då paret bosatte sig i Cranbrook i USA, där Carl Milles arbetade och undervisade. De sista ändringarna, som bygget av parets nya bostadshus, Annes hus, stod klart när Carl gick bort 1955. Olga Milles avled 1967, vid 93 års ålder och ligger liksom Carl begravd på Millesgården.
5 x Carl Milles
➞ Orfeusgruppen, Konserthuset, Stockholm, 1936.
➞ Gustaf Vasa, färgsatt av Olga Milles, Nordiska museet, 1907 (gips), 1925 (ek).
➞ Poseidon, Götaplatsen, Göteborg, 1931.
➞ Folke Filbyter, Stora torget, Linköping, 1927.
➞ Gud fader på himmelsbågen, Nacka strand, skiss 1946, uppförd 1995.