Pimpade lastbilar, truckdriving music och egen klädstil. Att vara långtradarchaffis är en livsstil. Men det började i kalla, skakiga lastbilar längs med svårkörda vägar till landets alla avkrokar efter andra världskriget.
VEM HAR INTE HÖRT låten Truckdriving song med After Shave och Galenskaparna från 1986? Den var en del i den populära tv-serien Macken, och framfördes med humor och ironi. Men också med självklarhet – ett par år tidigare hade en stark truckingvåg svept in över hela Sverige.
Långtradarchaufförens historia började på allvar efter andra världskrigets slut 1945. Behovet av att frakta varor till landets alla avkrokar blev stort när Sverige skulle återhämta sig och utvecklas. Att vara lastbilschaufför var ett tufft jobb, som hade sina utmaningar. Det vet Bengt Gustafsson, redaktör för tidningarna Klassiska Lastbilar och Trailer.
– På den tiden var bilarna inte så bra och vägarna var mycket sämre. Det tog en evig tid att ta sig fram, säger han och förklarar:
– Det var ett väldigt slit. De dåliga fordonen krävde styrka att hantera och det var mycket slit med godset när det inte fanns truckar och annat för att lasta av och på.
I TAKT MED ATT behovet av transporter ökade behövde också lastbilarna utvecklas. De två svenska lastbilstillverkarna, Scania och Volvo, låg i framkant i Sverige och även i Europa.
Chaufförens komfort var viktig för att kunna köra längre sträckor. Med tiden kom hytter som var både tystare och mindre skakiga.
– Innan dess var det väldigt bullrigt, stötigt och det fanns ingen riktig värme i hytterna, eller luftkonditionering när det var varmt. Det är fantastiskt egentligen att de orkade sitta och köra i de här bilarna, säger Bengt och tillägger:
– När man ser på gamla bilder blir det tydligt att chaufförslivet var krävande. Det var sega och muskulösa gubbar som slet långa dagar i ända.
I början på 1960-talet kom de första lastbilarna med sovplats, det vill säga en brits, som gjorde att man kunde sova inne i hytten.
– De var till en början relativt dyra, så det var få som kunde glädja sig åt den komforten. De flesta fick knöla in sig mellan framsätena så gott de kunde. För att få värme i hytten fick motorn stå på tomgång medan man sov några timmar.
VID DEN TIDPUNKTEN stod lastbilen för, och var en del av, det moderna Sverige. Samhället växte och behovet av infrastruktur blev större. Lastbilschaufförerna blev beresta och fick uppleva mycket; de sågs som världsvana. När barnen fick frågan om vad de ville bli när de blev stora, låg lastbilschaufför högt på listan.
– Det var nästan lika exotiskt som att bli pilot när charterflygen slog igenom på 1970-talet, säger Bengt.
Linjetrafiken utvecklades snabbt och längs rutterna som gick kors och tvärs uppstod flera knutpunkter där lastbilsfik växte fram och blev en viktig del i näringen.
– Ofta stannade man på flera ställen längs med en sträcka. Här kunde man äta och umgås med andra chaffisar och här fanns personal som tankade bilen, tvättade rutor, kollade däck med mera under tiden.
Först i slutet på 1970-talet kom det lastbilar som var mer anpassade till att leva ett liv i. I de allt större hytterna kunde man ha ett enklare kök, en snabbugn för att värma mat. De hade högre tak, där det fanns förvarings-utrymme och till och med en mindre klädgarderob.
Men det var i början på 1980-talet som livet som lastbilschaufför verkligen slog igenom. Från långtradarchaffisens förlovade land USA, där många levde sitt liv ute på vägarna, kom truckingvågen. Snart dunkade country och dansbandsmusik i lastbilshytterna även på de svenska vägarna.
– Den stora grejen var att man började piffa till sin lastbil, eller pimpa som man säger i dag. Det kunde vara kromade avgasrör och snygg utsmyckning med ett koppel av lampor i olika färger. En del hade vackra målade motiv på karossen, säger Bengt.
Det var också i den vevan som tidningen Trailer startade, med reportage och intervjuer om lastbilar och trender. Den stärkte bilden av långtradarchaffisens leverne och bidrog till livsstilen.
– Det finns en musikgenre som heter truckdriving music, med texter som handlar om just chaufförens vardag. Det var det som ljöd inne i hytterna från dåtidens kassettband.
BENGT GUSTAFSSON HAR varit i branschen i över 40 år. I dag går hans mesta tid åt till att skriva för tidningarna Klassiska Lastbilar, med lastbilsnostalgiska reportage, och Trailer, som bevakar det senaste inom lastbilsvärlden. Men då och då får han chansen att provköra lastbilar.
Hur ser den typiska långtradarchauffören ut i dag?
– Det är fortfarande väldigt många som ser på sitt yrke som en livsstil. Många lever med lastbilar hela tiden, dygnet och året runt. De betraktar sin lastbil med stor kärlek, säger Bengt.
