Det kan vara ett otacksamt jobb. För när ett rallyekipage når framgångar är det föraren som hyllas. Men utan sin medhjälpare kartläsaren skulle farten vara lägre och resan farligare. Vi mötte Anton Sundström som ser till att hålla sin vilde far på vägen.

DET KAN GÅ i farter upp emot 160 kilometer i timmen på smala grusvägar i skogen.  Där de flesta människor skulle blunda och tänka en tanke på evigheten, översätter en rallykartläsare kryptiska talserier och omvandlar dem till instruktioner till föraren. Informationen hämtas ur en så kallad road book som delas ut samma dag som en rallytävling startar. Det är en vägbeskrivning från start till mål, med idealtider och ”noter” för specialsträckor. Där kan det stå saker som:

”H3‹ 60 kr i H4›- 120” (se faktaruta).  Därmed är det glasklart för Anton Sundström att bilen ska passera två inte allt för tvära högerkurvor och ett krön. Det går för det mesta som smort.

– Jag kan inte påminna mig att jag någon gång har sagt helt fel. Men ibland kommer man bort sig i noterna, eftersom det går fort och bilen hoppar och far. Då måste man snabbt erkänna det och låta föraren köra efter vad den ser fram till att kartläsaren hittar rätt i sina noter igen, säger Anton Sundström.

MAN SVÄNGER AV vägen mellan Skara och Lidköping och åker igenom Vinninga tills man kommer till en Q Star-mack. Där, i en verkstad, står två Opel Ascona:  En årsmodell -76 med en trimmad 2,4-litersmotor på runt 240 hästkrafter som körs i grupp H, en klass för trimmade tvåhjulsdrivna bilar.

En årsmodell -72 med en motor på 180 hästkrafter som används i gruppen Historiskt rally, där bilarnas motorer, trimning och utrustning ska vara tidstypiska.

Det är med de bilarna som Anton Sundström deltar i ett tiotal tävlingar varje år tillsammans med sin pappa Johnny. Några är nationella, som Midnattssolsrallyt som kan ha 150 startande i en grupp. Men de flesta tävlingar är regionala – tävlingar i Närke, Småland, Värmland eller på västkusten, där de brukar möta mellan åtta och tolv konkurrenter.

Bilarna, 46 och 51 år gamla, står sig hyfsat i konkurrensen.

– Framför allt är den äldre Asconan, den som vi kör i gruppen Historiskt rally, konkurrenskraftig om det är kurviga sträckor. På rakare vägar är den lite för motorsvag, säger Anton.

JOHNNY SUNDSTRÖM KÖRDE rally redan under sent 1970-tal. Men när Anton föd-des 1990 lade han av. År 2015, när Anton var 25 år, tog han åter upp rallyåkandet. Nu med sonen som kartläsare.

– De flesta vill nog köra, så var det för mig också, berättar Anton Sundström. Men jag var inte tillräckligt bra, och efter att ha kraschat på en tävling bestämde jag mig för att bli kartläsare.

Det visade sig att de är ett bra team. Johnny är hetsig, Anton är lugn.

– Är föraren hetsig så är det bra att kartläsaren fungerar som ett ankare. Men viktigast är att kartläsaren är en motsats till föraren. Om föraren är sävlig, då ska kartläsaren vara explosiv, säger Anton.

Det visade sig dessutom vara roligare att vara kartläsare än Anton anat.

– Speciellt när man får till det på en sträcka, när föraren gör som jag säger och litar mer på mig än på sina ögon. Det samspelet är oslagbart, säger han.

ENLIGT ANTON SUNDSTRÖM är det förmågan att samspela som skiljer en bra kartläsare från en sämre.

– Vi har åkt så mycket tillsammans att jag snabbt kan känna om farsan kör för fort eller för långsamt. Då är det upp till mig att bromsa eller pusha. En mindre bra kartläsare har svårt att ställa om tempo och har svårt att känna av när föraren vill ha sin not, eftersom några vill ha instruktioner i god tid, andra precis före en kurva.  Är det inte retligt att det är han som får äran om ni kör bra?

– Nja, men jag tycker att fokuset på kartläsaren borde bli större, kanske inte 50/50 men i alla fall 60/40. Det finns inte många som åker fort utan en bra kartläsare.

DE KÖPTE Q STAR-MACKEN i Vinninga med tillhörande verkstad 2017 och driver den tillsammans med en kompis sedan dess. Det finansierar delar av det som händer i verkstan där det finns två lyftar och alla verktyg som behövs. Där finns också ett rum med härligt vräkiga skinnsoffor av 1980-talmodell, en bardisk, vattenkokare för pulverkaffe och hyllor med priser, där bucklan för tredjeplatsen i Svenska rallyts historiska klass står på hedersplats.

Johnny Sundström tillbringar stora delar av helgerna här, plus ett par vardagskvällar. Anton, som blev pappa för ett år sedan, är lite mera sparsam med sina besök.

– När det blir dags för tävling packar jag hjälm, dräkt och skor samt klockor och pennor, säger Anton. Klockorna använder jag för att se till att vi håller de idealtider som anges i vår road book. Med pennorna gör jag understrykningar i noterna.

Några kartor finns det, trots namnet, inte att läsa. Inte heller görs någon träning värd namnet. Rallybilarna får inte heller köras på vanliga vägar, och det är att betrakta som fusk om någon åker i förväg på de vägar där en tävling ska hållas.

– Så vi tränar på tävling, säger Anton. Det finns en rallycrossbana i Lidköping där vi kan köra om vi vill göra inställningar av nya stötdämpare eller annat.

Precis som andra idrottsmän har Anton Sundström förebilder.

– Daniel Elena som vunnit nio VM-titlar som kartläsare åt Sébastien Loeb är förstås stor. I Sverige är jag imponerad av en kille som heter Göran Bergsten, kartläsare åt Patrik Flodin. Han är väldigt tydlig och har en fin känsla för tempo. Jag brukar studera och lära av honom via in car-bilder på Youtube.