Cajsa Olsson har två hem: lägenheten i Visby – och hytten i den stora Scanian som också är hennes arbetsplats. Här har hon det mesta hon behöver för ett bekvämt liv, både ute på vägarna och när hon stannar för natten.

HON HAR SVÄNGT AV E22:an och nu rullar över 60 ton in på hamnplanen i Oskarshamn.
– Välkomna, säger Cajsa Olsson, 28, när hon öppnar högerdörren till hytten. Men ta av er skorna innan ni kliver in.

Bäst att göra som hon säger. Cajsa är ju långtradarchaufför som bestämmer över massor av ton och 590 hästkrafter.

– Ja, du går väl inte in med skorna på hemma hos någon, säger hon.

För vi är faktiskt hemma hos Cajsa. Här i den specialinredda hytten på sin Scania bor hon lika mycket som lägenheten i Visby. Om inte mer.

Cajsa kryper upp i bingen i sin rullande lägenhet. Hon ser trött ut. Det gör man om man åkt från Visby tidigt på morgonen, lossat plastmaterial i Åseda, lastat balar utanför Värnamo och kört ner till Gotlandsfärjan sen eftermiddag.

– Jag jobbar … ja, vad blir det? Runt 200 timmar i månaden, säger Cajsa.

Hon svänger av vägen när hon får sömngrus i ögonen eller måste stanna för att hon nått tidsgränsen för hur länge i sträck hon får köra.

– Nej, jag är aldrig rädd. Då är det jobbigare att vara ensam hemma i lägenheten i Visby.

HYTTEN HAR Majlands Inredningar i Oskarshamn designat efter hennes önskemål.

– Jag har V8-paketet, som det kallas, säger Cajsa och visar runt genom att sitta i bingen och peka åt olika håll.

Över 90-sängen sitter en röd ljus-skylt där det står ”V8”. Under sängen finns två kylskåp laddade med matlådor. På hyllan ovanför framrutan finns skåp där hon bland annat har en mikrovågsugn. Gardinkappan högst upp i framrutan har tofsar som skulle få Maria Montazami från tv-programmet Svenska Hollywoodfruar att göra frivolter och yla ”gorgeous tassles”. Golvmattorna är mjuka.

– Det är breda röda lister och alla sömmar är i rött, säger Cajsa.

Hon har en stor extrahögtalare för att få riktigt tryck i basen i ljudanläggningen. AC:n är en ”värsting”, som hon uttrycker det, och glad var hon för det sommaren förra året när tropikvärmen plågade oss.

– Hytten är väldigt tyst, säger Cajsa och startar den minst sagt kraftfulla motorn. Den hörs knappt alls.

HÄR LEVER CAJSA OLSSON ett liv som ”trucker”, som man säger i USA. Hon kör i strumplästen ”för att det är skönt och det blir liksom bättre kontakt med pedalerna”.

När Cajsa kör genom snöröken i fjärran, för att låna några ord ur Ted Ströms klassiska låt Vintersaga, genom varma sommarnätter och slagregn som vindrutetorkarna knappt orkar svepa bort från framrutan, gör hon så mycket mer än att bara köra.

Hon vinner över sig själv.

– Ja, du menar sjukdomen, säger Cajsa.

– Men jag vill inte vara den som gnäller och jag hatar när folk säger ”Tänk vad duktig hon är som kör tradare fast hon är sjuk”.

Cajsa lider av cystisk fibros, en sjukdom där fel i körtelfunktionen i bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna gör att det bildas för mycket slem i andningsvägarna.

– Det är som att ständigt vara förkyld. Jag är alltid täppt i näsan. Den här sjukdomen tar 150 procent av min energi. Så jag måste äta hela tiden eftersom min bukspottkörtel inte kan bryta ner näringsämnena.

Frågan är då varför hon valde att köra långtradare och ligga ute på vägarna dagarna och nätterna i ända.

– Man får inte ge upp livet. Själv-respekt, vet du. Det tog slut med en kille och då gjorde jag en ”bucket list”, saker jag ville göra. Jag skrev upp att ta CE-kort, alltså kort för långtradare. I början av sommaren 2018 fick jag ett YKB, Yrkeskompetensbevis.

Sedan dess har hon levt ett liv på vägarna, på lastkajer, färjeterminaler och i sin hemtrevliga hytt.

– Frihet, säger Cajsa. Det här jobbet är frihet. Det är jag, bilen och vägarna. Jag bara sitter och njuter. Kollar in naturen och tar in skogen och sjöarna och husen och ängarna. Sitter där, styr min tradare, håller koll och tänker.

På vad då?

– Allt möjligt. Tankarna bara flyter.

Sedan äter jag hela tiden för min energi tar ju slut så snabbt.

FLERA GÅNGER OM dagen pratar hon med sin pojkvän Simon, som också kör långtradare.

– Vi ses torsdag natt, någon gång. Sedan har vi helgen tillsammans, säger Cajsa och ögonen lyser upp som hel-ljusen på hennes Scania.

Ibland ryker topplocket, det i huvudet alltså, när ”folk som inte kan köra bil” ställer till det.

– Värst är det i rondeller. Det här med ”störst går först” verkar en del inte fatta.

Hon är en ung tjej i ett traditionellt mansdominerat yrke, och blir påmind om det ibland.

– Ibland kommer någon äldre snubbe över och vill hjälpa mig med något, som om jag inte klarar det själv. Men jag får mer respekt än vad jag trodde innan jag började. Det var lite tufft i början. Jag menar, körningen var inga problem, men allt annat. Det var bara att lära sig av dem som varit med länge och ”sno alla trick”.