I vallonbruken i norra Uppland lades grunden till det svenska välståndet, och här formades det som senare skulle komma att kallas folkhemmet. I dag är vallonbruken kanske mest kända för sin charm.

EN BERÄTTELSE OM de uppländska vallonbruken borde rimligen börja med järnsmide, släkten De Geer och det hårda livet i det som i dag betraktas som Sveriges kanske mest pittoreska samhällen.

Vi kommer dit, men vi måste ändå börja med den förmodligen fulaste älgen i landet. Älgen är målad och inramad och nu upphängd på en vägg i herrgården i vallonrikets pärla Lövstabruk.

Även om konstnären bakom verket, David Klöcker Ehrenstrahl, inte lyckades så väl var han ingen klåpare. Som kung Karl XI:s porträttmålare kunde han definitivt hantera både penslar och färg. Det var bara den här gången som det gick ordentligt snett. Inte så konstigt, han hade ju aldrig sett det då så sällsynta djuret.

Uppdraget var att visa hur Sveriges heroiska kung lyckas nedlägga skogens konung. Utifrån historier om hur stort djuret var och hur modig kungen var skapade han en gigantisk best. Resultatet blev något som mer ser ut som en korsning mellan en älg, en hund och en gris.

Karl XI insåg förmodligen att proportionerna inte stämde och tavlan slängdes därför i soporna. Det han inte visste var att det fanns en kopia som senare hamnade på herrgården i Lövstabruk. Där kan den som går på en guidad visning få nöjet att se en drömbild av ett i verkligheten ståtligt djur.

Att reducera Lövstabruk till en berättelse om en klumpigt målad älg är dock mycket orättvist. Bruket är det största och kanske vackraste av de närmare 30 platser i Uppland som går under samlingsnamnet vallonbruk.

Här finns något för alla besökare: en pampig herrgård, välskötta trädgårdar och en bygata flankerad av vackra arbetarbostäder. Men även ”Barnens bruk”, ett helt hus skapat av Sven Nordqvist, författaren bland annat till böckerna om Pettson och Findus.

BRUKEN I NORRA Uppland var en gång några av landets viktigaste industriorter där produktionen av järn förfinades med hjälp av arbetskraft från Vallonien, en region som sträcker sig från Belgien in i norra Frankrike. Från början av 1600-talet var specialprodukten stångjärn hett eftertraktad på världsmarknaden, vilket bidrog till att utveckla hela den svenska ekonomin.

Vandrar man runt i vallonbruken i dag är historien levande; många av de byggnader där produktionen bedrevs finns kvar. Än mer anslående är kanske de, med dagens ögon, gemytliga arbetarbostäderna som oftast ligger längs bygatan. Oftast i en enhetlig färg i varje bruk – gula i Lövstabruk, vita i Forsmark och röda i Tobo.

I Lövstabruk kan man även gå in i ett av husen för att se hur en smed, hans hustru och deras elva barn kunde leva på några få kvadratmeter. Att mannen lämnade familjen för att gå till jobbet några hundra meter bort på söndagskvällen för att inte återkomma förrän till lunch på lördagen gjorde kanske inte livet enklare, framför allt inte för hustrun som både måste ta hand om barnen och gå till smedjan med mat flera gånger om dagen för att maken skulle få något att äta.

FORSMARK, SOM I DAG är mest känt för sina kärnkraftverk, är minst lika charmigt. Missa framför allt inte den engelska parken som ligger bakom herrgården. Den anses vara den mest välbevarade av sin typ i Sverige och är lika kul för små som intressant för stora. Även de mest motsträviga barn brukar gilla eremitens grotta eller att få springa över välvda broar och ta sig fram genom delar där växterna mest av allt liknar gigantiska rabarberplantor.

Väl ute ur parken kan man varma sommardagar ta ett dopp i bruksdammen, besöka en barnanpassad experimentverkstad, äta lunch på värdshuset eller ta en fika på Faster Märtas kafé. För den som vill fördjupa sina kunskaper om bruket finns även ett litet men spännande museum mittemot värdshuset.

Tar man sig tid att studera vallonbruken lite mer på djupet kan det se ut som om de har stått modell för det folkhems-Sverige som växte fram under andra halvan av 1900-talet. Bland annat skapades i flera av bruken ett pensionssystem som skulle garantera att de tidigare arbetarna inte behövde svälta på ålderns höst. I några av bruken fanns även allmän skola hundra år innan det blev det normala i övriga landet. Samtidigt var bruken tydliga klassamhällen där folket i herrgården styrde med bistånd från kyrkans män.

Tydligast blir det i Forsmark där herrgården ligger i ena änden av bygatan och kyrkan i den andra, och de som levde i husen däremellan visste väl var de hade sin plats i världen.

ÄVEN DE ANDRA bruken i Uppland är värda ett besök för den som vill förstå hur järnhanteringen i norra Uppland hjälpte oss att ta stegen från ett fattigt utkantsland till att bli dagens välståndssamhälle.

För den som är tekniknörd finns mycket att se, till exempel Lancashiresmedjan i Karlholmsbruk som var i bruk från 1880 till 1931 men som fortfarande finns kvar och därmed ger oss möjlighet att se och känna hur arbetslivet kunde te sig när bruken fortfarande dominerades av järnhantering. ●
Text och foto: Per Westergård

Lövstabruk, vallonbruken och familjen De Geer

➞ Vallonbruk är ett samlingsnamn för ett antal brukssamhällen i norra Uppland som anlades under 1600-talet, ofta med hjälp av hantverkare från södra Belgien och norra Frankrike. Många av dem var valloner, därav namnet vallonbruk.

➞ En av dem som kom var Louis De Geer. 1627 började han arrendera ett enkelt kronobruk i Lövstabruk. Några år senare köpte han den blygsamma verksamheten, men under 1700-talet utvecklades platsen till att bli Sveriges största järnbruk.

➞ Familjen De Geer ägde sedan Lövstabruk i tretton generationer men 1986 överlät den dåvarande ägaren, även han med namnet Louis De Geer, hela bruket till Stiftelsen Leufsta. År 1997 gick ansvaret för flertalet av byggnaderna i Lövstabruk över till Statens fastighetsverk, medan stiftelsen nu koncentrerar sig på turistnäringen i bruket.

➞ I dag är Lövstabruk både ett levande samhälle med 120 fastboende och en kulturhistorisk miljö av klass.

Fyra andra bruk värda att besöka

➞ Österbybruk ser för den som kommer körande på genomfartsvägen ut som vilket modernt mindre samhälle som helst. Men där finns även en välbevarad bruksmiljö med pampig herrgård, smedjor och arbetarbostäder. Under sommaren anordnas här allt från Eldfesten och föreställningen Jernets fångar till guidade turer på bruket.

➞ Rånäs bruk är Upplands sydligaste vallonbruk. Här har släktena Oxenstierna, Stenbock och Reuterskiöld styrt sedan 1300-talet. Bruket tillhörde Oxenstierna på Mörby slott under en stor del av 1500- och 1600-talen.

➞ Edsbro masugnsbruk har en intressant industrihistoria av riksintresse. Från 1686 till 1919 var brukets masugn igång: i dag är den den enda bevarade av sitt slag i Stockholms län. Här finns murar av rostugn, spår av dammbygge och kolhus, hamn med magasinsbyggnader, klensmedja, museum, förvaltarbostad, kontor samt bruksgata med arbetarbostäder.

➞ Strömsbergs bruk är en stilla oas vid Tämnaråns glittrande vatten, men också det enda vallonbruket där järnbrukets alla delar finns bevarande.

➞ Dannemora gruvor är en central plats för de uppländska vallonbruken. Här bröts från 1400-talet det järn som sedan smiddes i de omgivande bruken. Gruvan kan besökas, och den som har tur kan kanske även få träffa den mytiska gruvfrun.