Axels trä blev till guld

Axel skapade extremt porträttlika miniatyrer av människor i sin omgivning. Bröllop och begravning var återkommande teman och figurerna kunde placeras som köparen själv önskade. Här skildras prosten J Arbman, en okänd kvinna, dödgrävare Hultgren och fyra kistbärare, bland annat klockare Sjöström. Utropspris på Bukowskis 2016: 30 000 kronor.

EN KREATIV KUF som med dagens mått mätt sannolikt skulle ha fått diagnosen bipolär med Tourettes syndrom. Men också en skulptör med en osviklig förmåga att återge människors karaktär och det småländska bondesamhällets ritualer från vagga till grav. Axel Robert Petersson, mer känd som Döderhultarn, var ett unikum, både som individ och för sin talang att med yxa, stämjärn och kniv visualisera människor och djur.

Porträtt i keramik av Döderhultarn, signerat Arvid Källström, son till Edward Källström och tillika morfar till Håkan Juholt. Klubbat för 500 kronor.

Axel växte upp som fjärde barnet av sju i en välbärgad bondefamilj i Döderhults socken i Småland. Efter att hans pappa gått bort i lungsot, bara 43 år gammal, flyttade familjen till Oskarshamn. Skolgången blev det inte mycket bevänt med. Axel tog aldrig någon examen och visade bara intresse för teckning och sitt envisa täljande i alträ. Under några år gick han i lära hos skulptören Edward Källström, men tröttnade när han inte fick skapa efter eget huvud. Hans tålmodiga mor, som stod honom väldigt nära, gjorde ett desperat försök att få ordning på sonen genom att skicka honom till Amerika. Men Axel kom bara till Malmö, där han spelade bort reskassan. Snart var han hemma hos mamma igen, där han bodde till strax innan hennes död.

”Kobröllop”, klubbat på nätauktion för 55 000 kronor.

I Oskarshamn stämplades Axel redan som ung som ett original. Han gick i galoscher året runt för att inte drabbas av blixtnedslag, var grov i munnen mot kvinnor och sålde sina träfigurer för en tolvskilling, vilket gav honom öknamnet Tolvskillingen. Av en slump fick tidningsmakaren och kåsören Hans ”Hasse Z” Zetterström upp ögonen för Axels figurer och bjöd in honom att delta på en utställning med humoristisk konst i Stockholm 1909. Och därmed var Axels lycka gjord. 41 år gammal riktades inte bara Stockholms, utan hela världens, ögon mot hans magra hästar och kor, begravningsföljen, pösmagade präster och luggslitna bönder. 1925 avled han, precis som sin far, i tbc. Han var då världsberömd och hade tjänat storkovan under sina sista 15 år. Pengar som spenderats i snabb takt, framför allt på hans stora passion, flygning.

Man med dragspel, klubbad på Bukowskis för 25 000 kronor.

Redan för 100 år sedan köptes hans figurer av svenska och internationella samlare och museer, och på Döderhultarmuseet i Oskarshamn finns nära 200 av hans finaste träskulpturer.

Text: Christina Bild