Hela Sverige höll på Grimsås den där hösthelgen 1965. Efteråt har sånger skrivits om laget från den lilla bruksorten som kvalade till allsvenskan. Kombi mötte två av hjältarna över en kopp kaffe på hemmaarenan Grimsborg.

LÖRDAG 23 OKTOBER 1965 sitter som fastbränd på näthinnorna hos de Grimsåsbor som fick vara med denna säregna dag för 58 år sedan. Den har i årtionden gjort Grimsås mer känt än vad en liten bruksort med 700 invånare brukar vara. Det gäller än i dag – det är visserligen få som vet var samhället ligger, men nästan alla vet att Grimsås finns.

Ett par veckor tidigare hade Grimsås IF gått segrande ur division 2 Östra Götaland, en poäng före Öster. Laget var därmed en av fyra seriesegrare – det fanns fyra division 2-serier på den tiden – som skulle mötas i kval till allsvenskan.

GRIMSÅS LIGGER mellan Jönköping och Borås. Karl Olsson ”ägde” i samhället, skulle vi nog sagt i dag. Han hade blivit förmögen på torv under andra världskriget och byggt en kabelfabrik för pengarna – IKO Kabel (IKO = Industriaktiebolag Karl Olsson). Där fick traktens lovande fotbollsspelare jobb, och kunde emellanåt gå och träna på arbetstid. Så sent som 1959 spelade laget i division 5. Sex år senare skulle de möta storheter som Brage, Gefle och Gais i en kvalserie där ettan och tvåan flyttades upp till högsta divisionen.

Grimsås inledde med att bortaslå Gefle med 0–1, efter ett straffmål av Kenneth Nyström. Därmed skulle en seger hemma mot Brage helgen därpå räcka för avancemang. Det var inte bara i Grimsås det bubblade av förväntningar – hela Sverige höll på den lilla uppstickaren.

Publikkapaciteten på dryga 3 000 på hemmaarenan Grimsborg skulle inte räcka till. Men fem mil bort fanns racerbanan i Överlida, som var villig att hyra ut sin läktare. Hantverkare som kommit till Grimsås för att göra jobb i industrilokalerna kommenderades tillsammans med IKO Kabels egna snickare iväg till Grimsborg för att bygga ihop läktarsektioner.

 

REDAN DAGEN INNAN avspark anlände den tidigare förbundskaptenen, numera tv-stjärnan, Putte Kock i helikopter. På lördagen landade ett chartrat plan på Jönköpings flygplats med prominenta medlemmar i den nybildade fancluben, bland andra Thore Skogman, Carli Tornehave, Picko Troberg, Rolf Björling och Magnus Banck. I Grimsås fick de trängas med tv-team, tidningsjournalister, nyfikna och fans från hela landet.

När grindarna öppnades hann 15 530 personer komma in, innan det beslutades att det var fullt. Priset för en ståplatsbiljett var fem kronor, en sittplats kostade sju. Några av de avvisade klättrade upp i träden utanför arenan för att få en glimt av matchen.

Men när avspark väl gjorts var det Brage som höll i taktpinnen, och stod som segare med 2–0 när matchen blåstes av. Målvakten Alf Karlsson, som då var 19 år, berättar:

– Brage var bra, men vi kom aldrig upp i normal standard. Jag tror att det blev för mycket, hela samhället var upp och ner i väntan på match.

En chans återstod – en avgörande match mot Gais.

 

MEN LÅT OSS prata lite om laget. Alf Karlsson har tagit med sig kaffe i tv-kanna och bjuder på sockerkaka och nötkakor på en bänk utanför omklädningsrummen på Grimsborg. Lage Simonsson, högerback i det legendariska laget, ansluter.

– Här har du 1:an och 2:an, säger Alf Karlsson och hänvisar till en tid när tröjnummer avslöjade position. Honom har jag skällt mycket på, ha ha.

– Det stämmer. Affe tyckte att jag var för offensiv, att jag aldrig var hemma, skrattar Lage.

De berättar om ett lag med rötter i ett pojklag i mitten av 1950-talet. Bara två kom utifrån – Alf jobbade visserligen på IKO Kabel, men hade värvats från grannsamhället Gällstad. Med några få undantag – Lage Simonsson jobbade i sin familjs företag och Ingmar Magnusson var polis i Borås – gick gänget till kabelfabriken på morgnarna.

När Lage och Alf ska beskriva vad som gjorde laget så framgångsrikt blir de ivriga.

– Vi levde på lagandan, säger Alf.

– Men vi var också ett komplett lag, med många tekniker men också mittfältare som sprang sönder motståndarna, säger Lage.

– Och så var vi extremt vältränade, säger Alf.

– Hela vintern sprang vi intervaller, det kunde vara tio gånger uppför en backe på uppemot en kilometer. Andra dagar sprang vi på en åker. Vi såg inte en boll förrän snön var helt borta någon gång långt fram i mars, säger Lage.

Spelarna i 1965 års lag har fortsatt att vara kompisar. De händer att de åker på resor, ofta teaterresor, ihop. Ibland har de fester.

Dessvärre börjar skaran att glesna, konstaterar de båda lite sorgset.

– Det är flera som är borta nu, exempelvis Lennart och Kenneth Nyström, liksom Lennart Folke och ledaren Rune Andersson, säger Alf Karlsson som med sina 77 år är yngst i gänget.

 

GRIMSÅS IF BRAVADER i nutid binder också samman gruppen. Laget höll sig i den övre delen av seriesystemen i runt 30 år, sedan bar det av rakt ner i källaren. I dag spelar Grimsås i division 6, och Alf Karlsson konstaterar att det krävs en del återhållsamhet för att inte bli en av dessa äldre män som sitter och klagar över att det var bättre förr.

I stort är han väldigt imponerad av utvecklingen i svensk fotboll.

– Framför allt att vi har fått en så fantastisk supporterkultur i storstäderna. Det är en enorm stämning. Mitt favoritlag är Elfsborg, de spelar fin fotboll men har inte riktigt fått till läktarkulturen, säger han.

TILLBAKA TILL kvalserien 1965. Det var en enkelserie med en hemma- och en bortamatch, samt en match på neutral plan. Därför möttes Grimsås och Gais på Ryavallen i Borås. Vinnaren skulle gå upp. Grimsås gjorde sin bästa match i serien, enligt Alf Karlsson och Lage Simonsson.

– Vi spelade ut Gais, men deras målvakt Leif Andersson tog allt, minns Lage Simonsson.

När matchen var över hade Gais vunnit med 2–0 och blivit allsvenskt på Grimsås bekostnad.

Man skulle kunna tänka sig att det kunde föda en viss bitterhet att ha varit så nära. Men inte, minnena är odelat ljusa.

– Vi fick vara med om ett äventyr som jag önskar att alla kunde få vara med om. Dessutom insåg vi nog att vi inte skulle ha räckt till i allsvenskan, säger Alf Karlsson.

Äventyret gör också att de har ett gott öga till dagens fotbollslag från mindre orter.

– Mest likt Grimsås är nog Mjällby, som kommer från det lilla Hällevik som inte är så mycket större än Grimsås …

Text: Tomas Eriksson. Foto: Patrik Olsson.

Grimsås inspirerar

Sånger

➞ Det spelades bättre boll med Torsson (en klagovisa över modern fotboll).

Böcker

➞ Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK och dess framgångar har många likheter med Grimsås IF.

Resultat i kvalet till allsvenskan 1965

➞ Gefle–Grimsås 0–1

➞ Grimsås–Brage 0–2

➞ Grimsås–Gais 0–2