Kompisgänget cyklade från Stockholm till Gibraltar, en nätt liten sträcka på 4 230 kilometer.
– Det roligaste jag har gjort, säger 61-årige Magnus Duvnäs.
DET BÖRJADE SOM en kul idé i ”gubbgänget”, kompisarna som känt varandra i många år och brukar resa tillsammans. Varför inte göra en långcykling ner på kontinenten? Idén blev till en konkret plan – de skulle cykla till Gibraltar.
Nio månader senare trampade Magnus Duvnäs, 61, Palle Liljebäck, 63, Jan Magnusson, 47 och Per Helén, 69 söderut. Glatt påhejade av familj och vänner som överraskade med lyckatill-vimplar och ballonger.
– Jag skrattade hela vägen till Nyköping, så glad blev jag, säger Magnus.
Bara att ta sig genom Sverige ner till Trelleborg och färjan över till Tyskland tog fem dagar. Dagar de mest sett som en transportsträcka, men som blev oväntat trevliga. Cyklisternas tröjor med Gibraltartryck väckte uppmärksamhet och var de än stannade kom folk fram och ville prata.
– Det blev många fina möten, som tanterna vi fikade med i Ljungby. De blev sedan trogna följare av vårt konto på Instagram.
RESAN VAR NOGA planerad i fråga om tidsåtgång, etapper, tempo och stopp. Sverige fem dagar, Tyskland sex, Frankrike åtta och Spanien tio, plus fem extra dagar för oförutsedda händelser och önskemål. I snitt skulle de cykla 13 mil per dag. För många av oss låter det kanske oöverstigligt, men här pratar vi om vana cyklister.
Genom att turas om att cykla i täten och ha koll på gps:en, kunde de övriga fokusera på färden och alla intryck. För tanken var ju inte att cykla så snabbt som möjligt, utan också njuta av nuet. För att citera Karin Boye: Det är vägen som är mödan värd.
– Att cykla är verkligen ett annorlunda sätt att färdas. Livet blir så ”basic”, allt handlar om att cykla, äta och sova, säger Magnus.
Upplägget såg ut på ungefär samma sätt varje dag. Avfärd efter en tidig frukost, stopp för förmiddagskaffe – gärna med något smarrigt bakverk – stopp för sen lunch och sedan full fart fram till fyra–femtiden då det var dags att parkera cyklarna och checka in på dagens boende.
– Oftast hyrde vi lägenhet eller hus i stället för att bo på hotell. Många var riktigt lyxiga med pool och ibland även bastu. Middagarna lagade vi för det mesta själva med råvaror som vi köpte i den lokala butiken.
FÖRE RESAN DISKUTERADE de alternativet med följebil för övernattning och bagage. Men nej, de skulle ju cykla, inte köra bil, och all packning måste därför transporteras på cykeln.
Så vad tar man då med i packningsväg för att klara en månad på resande fot, förlåt hjul? Svaret är: så lite som möjligt. De skippade cykelväskor och annat som gör cykeln tyngre, hade bara små väskor på styret och ramen samt en aningen större väska bakpå sadelstolpen.
– Totalt, med ett par extra skor, vägde min packning inte mer än fem och ett halvt kilo. Var tredje kväll tvättade jag upp cykelkläderna så de var fräscha morgonen därpå, säger Magnus.
EN AV DAGARNA gjorde Magnus och Jan en avstickare till Alpe d’Huez, den kanske mest klassiska etappen på cykelloppet Tour de France. Den är 13,8 kilometer lång och har en medellutning på 7,6 procent och maxlutning på 11 procent. Väldigt brant med andra ord.
– Att få cykla de 21 serpentinkurvorna upp till toppen och få se skyltarna med namnen på vinnarna av varje etapp var en dröm som gick i uppfyllelse, säger Magnus.
Han har många fler härliga minnen från resan. Som att uppleva tyska Rehndalen på fantastiskt fina cykelbanor och där de stannade till nu och då för att plocka några nävar björnbär. De hisnande franska alpvägarna förstås, och kontrasten mellan Spaniens vackra havsstränder och det karga ökenlandskapet i inlandet.
Och inte minst alla andra cyklister de mötte längs vägarna, som tipsade om mysiga caféer och lämpliga platser att rasta på. Utanför Barcelona träffade de ett gäng spanska killar som guidade dem hela vägen till Sagrada Família, stadens sevärdhet nummer ett.
– DRÅPLIGASTE MINNET? Ja, vad ska jag välja, säger Magnus. Kanske när huset i Denia vid havet som vi skulle övernatta i visade sig vara låst och Janne fick klättra upp längs fasaden för att ta sig in. Eller den gången när vi blev stoppade av spansk polis för att vi cyklade på en väg där cyklar inte är tillåtna.
Han tänker efter lite till och säger sen:
– När vi kommit upp på tusen meters höjd utanför Murcia och Palle fick vajerhaveri. Han måste cykla ner till byn Puerto Lumbreras igen, hitta någon som kunde byta vajern och sen cykla hela vägen tillbaka upp igen. På sin födelsedag.
ÖGONBLICKET NÄR DE efter 31 dagar på vägarna – i mestadels sol men också skyfall och hårda vindar – kunde ställa ifrån sig cyklarna och kasta sig i Medelhavet med Gibraltarklippan inom synhåll var obetalbart. Och lite vemodigt, för nu var målet nått och alla skulle tillbaka till vardagen.
Men den som en gång fått smak för det här sättet att resa vill ut igen. Så vem vet, snart kanske ”gubbgänget” ger sig ut på nya cykeläventyr.
– Jag vill verkligen rekommendera fler att cykla i Europa. Man behöver varken cykla långt eller fort, och det går jättebra att bo på en plats och göra dagsetapper, säger Magnus. ●
Text: Inger Sundelin. Foto: privata.
Tips för Europacykling
➞ Hitta rätt
Mobilappen Komoot tipsar om cykelvägar. Speciellt Tyskland och Frankrike har fina leder, skilda från övrig trafik.
➞ Kom överens
Bestäm redan innan om sådant som vägval, dagsetapper, raster samt nivå på måltider och boende. Då minskar ni risken för konflikter längs vägen.
➞ Förbered kroppen
Det är inte bara rumpan som ömmar efter flera timmar på cykeln, utan hela du. Se till att ha åtskilliga cykelmil i kroppen innan avfärd.
➞ Förbered cykeln
Se till att ha en nyservad cykel och räkna med att drabbas av punktering mer än en gång.
